|
|
Jag vill inte minnas händerna, ögonen eller slagen. Inte dimman och ångesten. Bundna händer. Trasiga flaskor och vassa knivar. Och efteråt. Efteråt. |
14 år till salu
När jag fick det där mejlet från Tessan sommaren 2007, det med rubriken ”Hej, minns du mig?”, hade varken hon eller jag kunnat ana att hennes historia skulle bli så stor, genomslaget så massivt.
Det har varit en fantastisk resa - som inte bara har spridit kunskap i Sverige. Också i vårt rödvita grannland gungar debattens vågor höga (”Tak for '14 år til salu'. Den virkelighed er også i Danmark. Håber du vil bringe Tessan mit dybtfølte hjerte tak for at hun lader os se ind til hende. Kærlige tanker, O”).
Upprinnelsen till Tessans öde i "14 år till salu" är en våldtäkt, som Niklas - den "trevlige och snälle" killen i skolan utsätter henne för. Tessan polisanmäler aldrig. Tycker inte att det är någon idé. Och faktum är att fler resonerar som hon. Enligt BRÅ (Brottsförebyggande rådet) uppskattar man utifrån tidigare forskning att endast 20 procent av alla våldtäkter anmäls. Skulle denna siffra vara korrekt skulle det utifrån nuvarande statistik betyda att det begås 10 000-15 000 våldtäkter varje år i Sverige.
BRÅ beräknar att 60 procent av alla anmälda våldtäkter aldrig klaras upp (då räknar man även in fall där det inte gått att styrka brott bland de uppklarade brotten, något som benämns tekniskt uppklarade brott).